Nu har jag tröttnat på ALLA mina hundar så nu söker jag ett hem på landet till alla djuren…. pris oviktigt, bara rätt hem dyker upp!
Haha trodde ni på den, men dagens fråga är: varför skulle ett hem på landet vara så jävla bra? För att hunden aldrig får promenader, utan bara gå på gården? För att den ogillar folk och inte behöver bli exponerade för människor? För att man aldrig får chans till miljöträning? För att … ja varför? varför är ett hem “på landet” så jäkla eftersökt? Idag har jag saxat lite rubriker från blocket… det är bara ett axplock, hundarna motioneras väl inte inne i lägenheten? Har någon ett bra svar på dagens undran…. jag tror själv att hundar i lägenhet får mer regelbundna promenader och stimuli än hundarna på landet…
schäfer/labrador/berner sennen hane på ca 1 år som söker ett nytt hem på landet
Dalmatiner – Därför skulle vi helst se att någon som bor på landet vill ha honom. Van vid barn.
Blandraser – En familj på landet är det vi helst söker, där hundarna har chans till att ströva fritt
Blandras – Stor uteplats/egen gård är ett MÅSTE!
helst ute på landet då vi tror att han skulle älska att umgås med andra djur oxå
Blandras – Det vi vill för x är att han kommer till ett hus med trädgård eller att han kommer ut på landet!
Skillnaden jag har märkt i och med vår flytt “ut på landet” är att det är väldigt skönt att inte behöva ha koppel på valpen från dag 1, att kunna träna upp kontakten utan att kopplet är i vägen och slippa vara rädd för att valpen ska bli påkörd utanför dörren. Sen är det skönt att kunna rasta hundarna på tomten i stället för att ta sista kissen i bostadsrättsföreningens rabatt. 🙂 Det är också kul att ha en träningsplan som ständigt finns där precis utanför dörren.
Men när man bor här blir ju miljöträningen desto viktigare, och man får lägga några timmar i veckan på att påminna jycken om att världen inte bara består av skog, gräs och hästar.
Det jag tror att de som annonserar på blocket är ute efter är hem där hundarnas problembeteenden ska märkas så lite som möjligt, dvs att de gör utfall mot hundar och folk, är rädda för höga ljud och konstiga människor och inte kan gå i koppel. Och de tror att “landet” ska både maskera och lösa de problemen.
Det viktiga är inte var hunden bor, utan vilken ägare den har.
Ja, frågan är svår att knäcka men det är ju faktiskt omplaceringshundar du skriver om. Det finns väl en anledning till varför de omplaceras. De kanske skäller hysteriskt när någon går i trppuppgången eller morrar mot människor de möter… man skall nog inte alltid tro på alla motiveringar till varför människor vill bli av med hundar. Det kan ju inte vara så att alla blir allergiska eller får ändrade familjeförhållanden! Jag tror nog snarare att det många gånger handlar om att människor köper hundar utan att ha koll på vilken tid det tar att ta hand om dem på ett ordentligt sätt. Jag har både haft hund i stan och på landet. Fördelen med landet för mig är att jag redan är i skogen när jag går utanför dörren och att jag kan träna min hund på gårdsplanen medan ungarna sover. Nackdelen är naturligtvis att tummen sitter hårt när det gäller att komma till ställen där det finns störningar som andra hundar och människor. Jag tror att det viktigtaste är att man är rätt människa till rätt hund!
Underbart skrivet, samma sak har slagit mig och jag undrar än… Varför verkar folk tro att det är bättre på landet? Jag fattar inte heller den grejjen. Samma sak, vissa säljer i-n-t-e till någon som bor i lägenhet – (om då är det sällan de skriver varför…) Så, varför inte? jag upplever även att det främst är större hundar som de söker nytt boendet på landet till, där det brukar ange som anledning “där hunden kan springa fritt och mycket…” Gillart att du ställer samma fråga här! Hejja! Bra blogg, fortsätt skriva!
Håller med..Känner ett flertal med gårdar som inte promenerar med hundarna och detta leder till beteende problem mm..Själv tävlar ja aktivt och tränar min hund varje dag x antal timmar ute å ja bor i lägenhet…:) ^Å ja bli så förbannad då folk säger..Hur kan man ha hund i lägenhet…
Sen kanske folk som bor i lägenhet skaffar en aktiv ras och inte ger den vad den behöver därav blir den en jobbig individ å man kan tyckas att den behöver en stor gård att vara på…
På mina promenader där vi bor så möter vi sällan andra hundar trots att jag vet att det finns hundar i var och annan stuga här.Det konstiga är att jag sällan ser dom på respektive tomter heller.Vad gör folk med sina hundar på landet igentligen????
Jag har flyttat från stan till landet, till en by där alla hundar bara står och skäller. En del är jakthundar och bor i inhägnader på gården, och står och skäller där när de inte “behövs” i jakten. Andra springer lösa i trädgårdar och skäller och morrar på allt som rör sig, gärna hela dagarna. Ibland möter jag dessa ekipage på promenad i skogen, hundarna kan inte gå fot utan släpar runt på sina ägare över stock och sten, och det ser nästan komiskt ut. Ironiskt nog har vi en brukshundsklubb i byn med allt från valpkurser till agility, men dit kommer bara hundägarna från stan för att träna. Det är tröttsamt att se (och höra!).