Jag följer väldigt få bloggar, tittar sparsamt runt lite då och då när tid finns. Och jag tycker mer om att engagera mig i mitt egna än i andras. Fast det finns faktiskt en sak som jag har svårt för att bara blunda för, och det är när hundar behandlas som en produkt, ett par underkläder. För varje gång jag kikar in på dessa sidor så finns där en ny liten stjärna, och den förra lilla hunden har flyttat. Och det är samma visa om och om igen, varje gång jag med lite tids mellanrum kikar in på dessa hemsidor och bloggar. Hur kommer det sig?
När jag var liten, riktigt liten… var min absoluta favoritbok “Petter purk” den handlar om en liten pojke som var på jätte dåligt humör och hans föräldrar gör allt dom kan för att göra denna lilla pojke lycklig, dom köper en säng som visar sig vara för lång, en glass som var för kall, en halsduk som var för varm, en karamell som var för hård… och sen fortsätter den så… Det här som jag tänkte skriva om nu kallar jag för “Petter purk syndromet hos hundsportare” För det är precis så hundarna klassificeras: Hunden är för het, för loj, för ful, för egensinnig, för nervig… det tycks ju aldrig bli bra!?
Jag vet faktiskt inte varför det ska bytas, köpas och samlas hundar. Som i bloggar framstår som sjuka, dåligt mentalt eller inte träningsvilliga. Och ja, det finns ju hundar som faktiskt är så sjuka att dom måste få somna in, och ja det finns hundar som lider av sin egen mentalitet och inte passar att leva runt människor. Men det jag tycker är så konstigt är att dessa hundar ständigt hamnar hos samma människor? Kan man verkligen ha sån otur? Hur kan det komma sig?
Om jag har gått på minor i hundköp (vilket jag själv har gjort) så måste man ju ha lärt sig något kring det kanske “misslyckade” hundköpet. Jag vet själv att jag aldrig mera medvetet kommer köpa en hund som Bimbo igen, men det har jag lärt mig. Vad jag ska titta efter när jag tittar på en valp, och på den vägen lärt mig vad jag inte vill ha och inte passar in i mitt liv. Men om det nu blir så att hunden inte blev det jag hade tänkt mig så betyder inte det att hunden säljs vidare eller avlivas. Det är en chans för mig att lära mig något nytt, utvecklas som tränare och skaffa mig erfarenhet. Jag vet nu hur det är att vara handikappad i träning och vardagssituationer, jag vet hur det är att träna och tävla en hund som är som en sån där moped som man får springa och kicka igång för att den ska rulla, och sen få kliva av och putta upp den i uppförsbackarna. Och ja det gick ju att få en mumifierad Malinois till Svensk Lydnadschampion med (lite) svett och tålamod. Men jag är klar med det. Färdig. Men jag behöver inte lära mig det två gånger, tex om otillgänglighet eller dålig arbetslust. Men det finns sen alltid i bakhuvudet, jag skulle aldrig ta hem en valp som inte kom och mötte mig, var nyfiken och framåt, levnadsglad och busig. För jag har väl lärt mig någonting kring det här förra hundköpet? Jag är väl en erfarenhet rikare?
Jag tycker att alla dessa byten av hundar tyder på fruktansvärt stor och bristande okunskap, det är respektlöst gentemot hunden och ytterligare ett impulsköp är genomfört. Den här klicken hundägarna måste få en slags kick av att ta hem en ny hund. För det verkar vara det enda dom får, massa grattisar på Facebook och på bloggen till den här nya hunden och blivande stjärnan, för dom är själva inte så duktiga att dom kan få bli gratulerade till tävlingsresultat, då krävs en ny hund för att få bli bekräftad än en gång.
Dessa människor har ju alltid en bra ursäkt till varför den hunden såldes vidare, gick tillbaka till uppfödaren, avlivades eller gavs bort. Den kunde inte koppla av inomhus, den ville inte träna, den hade fula öron. Detta sker nästan alltid vid samma ålder. Runt 1-2 år, när mäniskor runt omkring förväntar sig några resultat på den valpen dom följt i en blogg som har hissats till skyarna, den är så perfekt, den är så bra, den är så rolig att träna med… men sen verkar det som om föraren aldrig får till det där sista för att kunna presstera. Hunden kanske tävlas några gånger, men det går inge vidare. Och sen placeras hunden bort och det köps in en ny liten stjärna som är lika fantastisk som den förra. Sen börjar cirkusen om, det miljötränas, det tränas trix, det tränas lydnadsgrunder och alla som träffar hunden tycker att det vekar vara en trevlig liten hund… men sen blir inte heller den kvar.
Den perfekta hunden finns inte, sen kan man ha bättre eller sämre kemi med en hund, absolut. En del hundar känner man att det bara stämmer med, visst är det så. Och nej alla mina hundar står mig inte lika nära, men alla har en egen och en speciell plats i hjärtat.
Ja, jag vet att det absolut inte är svart eller vitt och som jag inledde texten med så finns det visst fall där en omplacering är bästa alternativet. Men det här handlar inte om EN omplacering eller valet av att låta EN hund somna in på grund av sjukdom, det här syftar på den klicken hundsportare som byter hundar som dom byter underkläder. Dom verkar lida av Petter Purk Syndromet, och jag är väldigt nyfiken på varför det kan komma sig att det alltid samma människor som byter hundar att träna med. Dessa människor kanske borde ta hjälp av en utomstående när dom ska köpa sin nästa hund, för det verkar ju brista lite i kunskap när det kommer till att avgöra vad en “bra” hund är och vilken hund som igentligen skulle passa dom… för det tycks ju aldrig bli bra.
Om dom la mer tid på att utveckla sig själva, skaffa lite självinsikt, lägga mindre tid på att sitta vid datan och mer tid på att träna hunden så kanske, ja bara kanske så skulle den där lilla före detta stjärnan slippa byta hem…
Ja ni, det här är märligt, mycket märkligt, och kom ihåg… “Utan träning kommer ingen framgång”
Superbra skrivet Emma! Instämmer helt och fullt med dig!
Och ditt ” utan träning ingen framgång ” har jag burit med mig sen jag gick första kursen med dig!
Fantastisk godt skrevet!!! Må jeg oversætte denne til dansk og udgive den i vores klub magasin og på min hjemmeside??? Naturligvis angiver jeg kilde 🙂
Kloka ord Ingen hund, vad jag vet, går från klarhet till klarhet även om det verkar så för den som står utanför.
Som jag ser det är vägen till framgång många gånger mer givande än framgången i sig.
Som min treåringar sa en gång i för länge sen: Allt man vill man kan man! Den meningen har jag burit med mig sen dess!
Hej!
Precis som du är jag sällan inne på andras bloggar mer än de som har skrivit blogg nu i ganska många år. Du är en av det tex. Dock var ditt delat på Faceboo därav kom jag in och läste ditt mycket intressant inlägg. Annars had det nog dröjt ett tag till innan jag kom och besökte din blogg 🙂
Jag håller med dig i stort sett allt du skriver och har också lagt märkte till denna omplaceringshets. Superstjärnan föds och allt är ju helt fantastiskt med den nya hund. Sedan är den borta…
Sedan finns det, precis som du skriver omständigheter som gör att hundar omplaceras eller avlivas. Jag har placerat om två, båda i samband vid en stor livsförändring som har inneburit flytt och minskad ekonomi eller plats. Det är tungt att det är två hundar, men samtidigt ska man tänka på hundarnas bästa och ge dem chans att ha de så bra som möjligt.
En annan viktig aspekt i detta är, att tänka på sitt eget välmående, både sett att placera om hundar man inte mår bra med lika mycket som fråga sig varför det har satts i system att placera om hundar. Det är ju uppenbart något hos person själv som troligen inte mår bra på något plan och aldrig kan riktigt vara tillfreds med hunden, och sig själv. Mer självkännedom är helt klart på sin plats bland MÅNGA hundsportutövare/hundägare
/Sofia & Casey
Du får gärna korrigera mina små slarv till stavfel. Det är lite svårt att läsa den blå texten man skriver.
Kan inte annat än att hålla med. I många fall verkar prestation vara mer värt än hunden själv.
Jag har själv funderat väldigt mycket över just detta. Jag tror att många människor idag är bortskämda och tyvärr så har det smittat av sig även till hundvärlden. Det ska vara perfekt, man ska få det man vill ha (väldigt snabbt och lätt) utan någon speciell ansträngning. Att jobba sig igenom en svårighet el. motgång är inte aktuellt. Ligger hunden inte på platsen-köp en ny….Personligen så tycker jag att sånna människor ska hålla på med motorsport! Väl skrivet!!!!
Kloka ord! Jag har många gånger tänkt samma sak, en del förare får konstant”tokiga” hundar på nåt underligt sätt…
Kunde inte ha fått till det så bra.Dina ord är exakt det jag tänkt många gånger.TACK.
Ja men jisses va klockren!!!!! Har sett flera av dessa “hundsportare” i min omgivning tyvärr! Men frågar man dem varför de “bytte” bort den andra hunden så är det ju precis som du skriver! “den va ju alldeles tokig, den gick inte överens med mina katter, den ville inte ditt eller datt!” Otroligt bra skrivet! Detta borde stå i Expressen, aftonbladet och fler tidningar! Tack för pricken över I´t 🙂
Mycket bra skrivet. Jag har faktiskt också funderat över det. Bruksfolket bytte helt enkelt ut sina hundar för några år sedan till BC. Vilka dom inte alls klarade av att träna. Men, men…
Hur som helst… himla bra skrivet.
Mycket mycket bra skrivet och samma reflektion som jag själv gjort!
Du har sååå rätt och håller helt med dig. Fattar inte att man slänger ut hund med badvattnet “om den inte har rätt färg helt plötsligt” Det är ju min bästa kompis fram tills dess fast jag Aldrig slängt ut eller sålt någon vidare. Tänk om hunden kunde prata vilken massa fel skulle vi inte ha då.
Så jäkla bra skrivet!!
Fantastiskt skrivet, sånt där tänker jag mycket på och får mig att bli illa till mods.
Så himla bra skrivet Emma!! Din blogg är en av de få som jag följer, men det beror väl snarare på att jag vill veta vad som händer med Bowies syrra… 😉
Men kan bara hålla med i det du skriver, sen kan jag ändå säga att visst, ibland kanske det kan vara bäst att placera in sin hund av olika skäl, men det ska mycket till kan jag tycka…
Jag har ju själv Dusty som jag många gånger tänkt att vi inte passar ihop, gråtit många tårar över, men i slutändan insett att jag inte kan placera om av många olika skäl och tycker precis som du skriver att vissa personer har lite slit och släng mentaliteten med hundarna.
En sak som jag även tänkt på är att en del personer har verkligen den heelt perfekta hunden på blogg, FB mm…. “Den är så fantastisk”, “Träningspasset var kanon”, “bästa passet ever…” etc….. hunden gör inget fel…
Helt otroligt att hunden är sån… När jag tränar hund har jag en del pass som är bättre, andra vill man bara ta och glömma bort, men jag har alltid när jag tränat hund i vilken sport jag än tränar i alltid något som jag tycker kan bli bättre, annars är det konstigt….. Den perfekta hunden finns inte….
Däremot skulle jag ändå kunna tänka mig att placera om en av mina hundar ifall det verkligen skulle visa sig att vi inte går ihop alls, men det ska mycket till…. Man lär sig av sina misstag och man lär sig hunden och hundens brister och inser att man till nästa hund ska försöka att se till att inte få dessa brister, men man kommer ändå likväl att få andra problem med den nya stjärnan som man inte hade med den gamla….
Tror du skriver om det som många tänkt men inte vågat yttra sig om.
BRA skrivet! Hoppas det väcker tankeställare hos några, det vore nyttigt!
Jag bär med mig dina ord från vårt första freestyleläger: “För att träna den hunden måste du bli en duktig tränare…” sa du, inte ett ord om att det skulle vara något fel på hunden. Hon är nu fem år, ofta svårtränad men hon har tagit både freestyle diplom ett och två. Och hon ska absolut inte bytas ut!
Hoppas att dessa personer råkar läsa det här, känner sig lite träffade och tar sig en funderare!
Word! Inget är svart eller vitt men jag håller med dig om att det är många som byter hundar lite väl ofta…
Bra Emma håller med dig. Alltid lär man sig nåt av sin hund. All kunskap är kunskap och kunskap är inte tungt att bära.
Härligt skrivet Emma och så på pricken. Hur kan man lämna bort en livskamrat? Jag förstår det bara inte. Jag saknar Gängan när jag sitter med ryggen mot henne :).
Det känns som att du fick med dig “hela världen” genom ditt fina inlägg. Bra skrivet.
Måste kommentera det Åsa Nilsonne skrev. Klokt av dig Emma att säga så till en elev. Det ger insikt och förståelse för vad hundträning är och vad umgänge med dessa fyrbenta underbaringar innebär: ett helhjärtat engagemang och att man fasen får se till att själv bli bra!!!!!
Önskar er en fin clinic ikväll!.
Pilla