Bilden är från ett föredrag, det är en situation jag känner mig helt trygg i...

Snart är jag helt klar med mitt program jag ska tävla med på mässan, jag blir nervös bara jag skriver om det… japp ni som känner mig vet att jag blir grymt nervös av tävling, faktiskt så nervös att det stör mig och hunden (så klart) Det börjar bli bättre, och lydnadstävlandet hjälper mig faktiskt till att jobba på den här biten då jag har lite tid att samla mig själv mellan momenten. Jag blir så nervös att jag känner mig spyfärdig, att jag blir skakig, blek och jag kan ibland knappt röra mig, många av mina freestyleprogram jag har tävlat med är ofta till hälften improviserade då jag gått in på planen och blivit så nervös att jag fått black out och glömt hälften av programmet… bra va? Att träna sex månader och sen glömma hälften, men det blir bättre, det är det som är det viktigaste.
Det är inte många som innan det här inlägget visste att jag var så nervös, för jag tror inte på att man på tävlingsdagen blir bättre på att presstera och försöka fokusera på hunden om man går runt och talar om för alla hur nervös jag är, eller att stå och jaga upp sig med kedjerökning eller hysteriskt rastande av hunden (vilket är vanligt) Hunden har varit ute, och jag har rökt en cigg… punkt! Fokusera, värm upp och slå dig själv i huvudet inne på planen när dom där tankarna kommer, sist jag tävlade sa jag åt mig själv – Fan Emma vad löjlig du är! Kom igen du har väl blivit kommenderad förut, inte sant? Då kunde jag släppa dom tankarna lite.

Varför vi får dom här tankarna är för att vår “reptil hjärna” slår in, vi vill fly från något, beredd att dra om något händer, och vad man är nervös över (rädd för) är olika från person till person, jag är själv rädd för att inte vinna, presstera dåligt, komma långt ner på placeringslistan, inte nå mina egna mål, fumla bort moment. Men som sagt, dom här tankarna gör inte att jag kan fokusera bättre… Så att skriva om det, bearbeta det i sitt huvud, träna så pass mycket att man känner sig säker, det är några faktorer som gör att ens tävlande kommer bli mer framgångsrikt. Jag tillåter mig själv att alltid få vara nervös, det gör mig skärpt i en lagom dos då självklart, lite adrenalin gör att jag kan presstera bättre, men för mycket… hej då tävling…

Nu börjar jag hitta lite tankar, rutiner och uppvärmning som funkar för mig, förut hade jag bestämt mig för att jag inte kunde äta på en tävlingsdag, men oj vad bra huvudet fungerade då! Så numera brukar jag trycka i mig värsta dunderfrukosten för att dämpa lite stress, mat lugnar (det vet ni väl ni som tränar hund), av att inte äta blir man lite “hög” på, det vet dom som någon gång struntat i att äta under en dag, denna känsla av att vara “påtänd” och nervös är ingen bra kombo, så fram med äggen, bacon, vita bönor och kaffe så ska ni se att det verkar lite som valium!

Plätt känns relativt säker på sina olika delar, så vi har antagligen en bra chans att göra en bra uppvisning för publiken och domarna, sen hör det till saken att tösen bara är 2 år gammal och inte har några större erfarenheter av dessa tillställningar (ja inga alls faktiskt) men det tar vi oss igenom tillsammans, en erfarenhet rikare att lägga i ryggsäcken! Jag måste nu se till att hitta min fantiserade kostym, lätt att veta vad man vill ha på sig, svårare att hitta det i verkligeheten.

Vad brukar ni andra göra för att slå bort tankar om nervositet?