Jag vet att det har blivit mycket bloggande om mitt jobb senaste tiden, men jobbet är jag och jag är mitt jobb, att vara egen betyder att man aldrig går hem från jobbet… men jag ska försöka vara kreativ här på bloggen för det känns som om bloggen håller på att tappa gnistan.
Jag vet visserligen varför, den saknar sting och lite attityd, den saknar vem jag är, det är inte jag, att inte uttrycka vad jag tänker, men det är långt ifrån välkommet, för en tid sedan vart hela bloggen en aningens omskakad (men det finns inget ont som inte för något gott med sig) och sedan dess, har Emmas blogg förvandlats till en mesig ,tråkig, hundtränarblogg, en i mängden som är så blase att man sätter frukostmackan i halsen och somnar med kaffekoppen i handen – och då kändes det bättre för mig att använda bloggen som en ytterligare kanal att få ut info om vårt kära företag Stardogs.
Jag antar att ni är här inne för att hämta inspiration, men jag har ingen, nu får ni ge lite till mig först! Är det de som folk vill läsa om, hundträning och hundtränarbloggar? Är det så roligt? Är det inte roligare att träna sin egen hund än att läsa om andras träning? Ska jag skriva om mina hundar i vardagen, är ni så nyfikna? Nä, nu får ni tala om vad ni vill läsa om, för någon blogg inspiration som bygger på vem jag är finns inte, men så kanske det kan bli ibland om man bloggat i över fem-sex år… haha nu vart jag sådär mesig igen!
Nu går jag och jobbar, för här gör jag ingen nytta!
Vet precis vad du menar med att koppla bloggen till företaget, inspirera och verka “seriös”. Men själv tycker Jag om att läsa om lite blandat! Visst kan huvudämnet vara hund, men nog tycker jag om när några sidospår kommer in. Du är en härlig brud och jag röstar på att du kan skriva lite mer om dig själv/vad du tycker/bilder från olika aktiviteter (kanske inte bara hundaktiviteter), osv.
Kram!
Varför inte ge oss lite inspiration inför vinterträningen då man kanske inte alltid vill gå ut utan hellre stannar inne o tränar trix i köket. Så filmsnuttar på roliga trix elelr bilder är alltiduppskattat =)
Förstår vad du menar med att inspirationen tar slut – så är det väl för alla så det är skönt att veta att du är mänsklig =)
föresten – Dimma o jag har startat i L1 nu – skitkul!! Trodde aldrig at jag skulle överleva. Min nervositet avspeglar sig i linförigheten, men dimma thade skoj iaf fast det gick sådär. Grym inkallning o hopp blev det iaf. Film finns att se på min blogg.
Jag kan sakna din gamla blogtownblogg lite ibland, där du skrev mer om vardagen, kaffe & svettiga träningstimmar på appellplanen. men gillar din blogg ändå! keep up the good work!