Jag har alltid gått min egen väg, både när det kommer till hundträning, arbetsliv, privatliv mm mm, alltid gjort det jag trott på, och även om dom runt mig inte alltid tyckt att mina ideer eller val varit dom bästa, men jag har alltid gått på magkänslan inget annat. Jag sa upp mig från en reklam byrå för mer än fem år sedan och sen dess har jag livnärt mig på enbart hundkurser och läger och nu sista året även dragit igång hunddagiset.

Men just nu så känns det som om det inte riktigt vill sig som jag vill, sjuk personal, frånvarande praktikanter som tror att man kan komma och gå på en arbetsplats och sex kurser i veckan som rullar, det betyder för mig 14 timmars dagar och två jobb och därmed absolut ingen tid för mina egna hundar, nada. Känner mig rätt sliten just nu, lite bitter och smått irriterad över att det inte går som jag tänkt mig. Att vara egen är en sak, men att ha personalansvar är en helt annan sak.

Visst finns det många fördelar med att vara egen, och jag kan absolut inte klaga över att mitt företag inte går bra, ständigt fulla kurser, lång kö lista på hunddagiset och många kursförfrågningar landet över, men just nu längtar jag efter lite luft, ett andningshål och lite tid för mig själv och tid för att ro över mitt eget. Just nu är jag mitt jobb, och mitt jobb är jag. Undrar när det kommer lite Emma tid, och när ska jag hinna torka mig i röven?