Det vart många heta disskutioner kring mitt senaste inlägg, tack för era tankar. Schäfer ägaren hörde av sig efter incidenten och bad om ursäkt, och var glad att jag träffat hennes hund med kopplet, och hoppades på att hennes hund fått sig en liten tankeställare. Det kändes faktiskt lite bättre då…

En äldre bild på Kalle i fårhagen

I fredags for vi ner till Skåne med Kalle och Plätt, det var super lyxigt att bara åka med en varsin hund. Hela lördagen och Söndagen tränade vi för Kevin Evans från Wales, och det var välbehövligt, jag och Plätt hade helt fastnat i vår träning och jag gör samma saker om och om igen = ingen utveckling. Vidar och Kalle har ju inte kommit så långt med träningen, vilket bara var bra, då har man möjlighet att träna rätt från början utan massa onödiga omvägar.

Det var genomgående samma problem som alla förare hade oavsett nivå på hund och handler. Kevin pratade om att vi alla “did call the dog in to right possision” Dvs vi visade hundarna vart dom skulle men ingen av hundarna kunde arbeta helt självständigt. Hundarna behövde inte lyssna på våra kommandon utan kunde bara titta på vart handlern var. Han pratade också om att det genomgående också var mycket grunder som hade hoppats över bara för att få påbörja fösningen, vilket nästan inga hundar var mogna för, han sa att fösningen kommer av sig själv och på ett lätt sätt om hunden blivit ordentligt grundtränad.

Som det såg ut just nu för mig och Plätt sa han att jag gick och höll min hund i handen, och istället för att bygga hennes självförtroende så plattade jag till det mer och mer på mitt sätt att träna. Jätte tokigt, då jag trott att jag hela tiden stöttat henne.
Jag hade det väldigt kämpigt med mig själv på lördagen, tänk er att ni ska göra precis tvärt om från det ni har gjort när ni har tränat, och det är en sak att få till det i teorin men en helt annan sak att få till det i praktiken, på söndagen började hjärnan och benen koppla med varandra och man kunde se otroligt stor utveckling på Plätt (och framförallt på mig) Jag har många karameller nu att suga på i vallningen och det är första gången på länge jag känner mig rikigt sugen på mer vallträning.

Vi har även träffat Kalles mamma som också är Plätts halvsyster, som med Matte Ingrid var på plats både lördagen och söndagen, vi träffade också Madeleine som har Kalles pappa Keeper. Kul att få se lite hundar från “Somollis trädet” som är släkt med våra. Det har varit en fantastiskt givande helg, nu är det bara att träna och träna och träna lite till så man får in alla nya bitar, om jag får chansen så går jag mer än gärna för Kevin igen! Tack Lottie för supergod mat och alla härliga deltagare för två trevliga dagar, igår var jag helt slut och sov hela dagen, det är inte lätt att vara en gravid tjockis på resande fot! Tyvär har vi tappat bort laddaren till vår kamera, men jag vet att Johanna fotade en hel del, så jag hoppas på lite bilder från helgen, delar med mig om jag får fatt i några.