Säg bara vad jag ska göra…

Vad en god relation mellan hund och människa är ju upp till var och en att bedömma och beskriva, det är en tolkningsfråga och svaret ligger hos var och en, det finns ju inget rätt och inget fel i den här frågan. Men här tänkte jag beskriva (med risk för att bli väldigt flummig) vad en god och sund relation är enligt mig. Den bygger på förståelse, trygghet, tydlighet, konsekvenser och samarbete 24 h om dygnet. Om man själv varit med om djup kommuniaktion med en hund där ni kan tala med blickar, suckar, ett pekfinger, ett par rynkande ögonbryn eller ett leende. Du är också så intressant att du kan viska till din hund, då har du kommit långt, och det är då kommunikation mellan människa och hund börjar bli häftigt!

Det börjar i att jag är väldigt duktig på att tyda min hund, läsa den i olika situationer och alltid vara mottaglig för hundens signaler, så duktig så att jag nästan upplever att jag kan läsa hundens tankar, jag ligger alltid ett steg före och jag kan inte bara uppleva det hundens kropp talar om för mig utan även känslolägen. När jag på detta plan kan läsa hunden upplever jag att när hunden känner sig förstådd i alla lägen dygnet runt så blir jag intressant för hunden att kommunicera med. Jag tror att många hundar sätter högre värde på andra hundar än sin ägare just för att hunden kan bedriva en kommunikation med dessa individer, tänk dig själv att du är utomlands med en kompis och i det här landet pratas det ett främmande och svårt språk, det är ingen av dessa som är intresserade av att kommunicera med dig och du nöjer dig då med att kommunicera med din vän som pratar ditt språk, om du däremot hade åkt helt ensam till det här främmande landet hade du trots detta försökt kommunicera med dessa främmande människor och försökt göra dig förstådd. Det är tyvärr vanligt att hundar känner så här, trots att du är fysiskt närvarande så är du inte mentalt där, då blir det mer intressant att prata med någon som förstår dig, dvs en annan hund. Hundar har ett beroende av kommunikation.

Förutom att hunden ska känna sig förstådd så vill den även känna sig trygg, tar du ansvar i jobbiga lägen för din hund? Jag försvarar mina hundar i vått och torrt och jag ser även till att inte utsätta dom för jobbiga situationer dom inte kan hantera, ett sådant exempel kan vara att du binder upp din hund bland andra hundar och lämnade platsen, om din hund då tyckte den var tvungen att försvara sig själv och göra utfall mot dom förbipasserande skapar du otrygghet.
För du hade väl aldrig lämnat ditt barn helt ensam i en mörk gränd?
Det är ofta så hundarna upplever detta. Jag ser alltid till att parkera bilen på ett sådant sätt att dom inte behöver vakta bilen för förbipasserande, jag ställer mig alltid i mellan en hund som springer fram och mina hundar, jag stöttar istället för att ömka hos veterinären, jag ser alltid till att hunden klarar av alla dom uppgifter eller situationer jag satt hunden i, det skapar trovärdighet i tryggheten.

Ett sådant exempel kan vara att om hunden tycker det är jobbigt att kliva ner i en bassäng kan jag lyfta ner hunden och se till att med precis tajming plocka ur hunden när den kände sig trygg och lugn. Trygghet är också att om jag talar om för hunden att utföra något eller befinna sig på en plats så kommer inget jobbigt att hända på den platsen. Och förväxla inte det med att dalta och ömka! Det skapar aldrig trygghet.

Att vara tydlig är jätte viktigt, några exempel är att min inkallningsignal alltid är den samma, vi löser alltid situationer på samma sätt, vi har tydliga signaler inför vila, i träning etc. Jag säger aldrig något hunden inte förstår, pratar jag ofta och mycket med min hund utan att den förstår så blir min röst hissmusik. Om jag låter missnöjd är jag det, låter jag glad är glad. Jag är tydlig med allt jag vill förmedla till hunden oavsett om det är i träning eller till vardags. Jag har ett utarbetat signalsystem för hunden i alla lägen som hunden förstår. Jag är också tydlig med vad den inte ska göra och framförallt VAD den ska göra.

Konsekvenser oavsett vad du använder dig av för konsekvenser i din hundträning så är dom alltid också tydliga och dom kommer alltid i samma situationer. Det blir alltid en konsekvens, det är tvåvägskommuniaktion. Konsekvens är ju ett ord med ganska negativ klang i mångas öron, men det behöver det inte vara. En konsekvens är det som händer efter utfört beteende, det kan vara något possitivt eller något negativt eller något lugnande.
Ett exempel på det kan vara om vi ska översätta detta till något vi förstår oss på, barn. Om min dotter tar ett krypsteg och tittar på mig, kan en konsekvens vara att jag ler, talar om hur duktig hon var och klappade händerna. Nästa gång kommer hon i den här situationen även vilja titta på mig och bli bekräftad. Ett annat exempel på en konsekvens kan vara att min dotter kryper fram och vill ta en sladd i munnen, jag lyfter snabbt upp henne och byter plats på henne och hade hon varit äldre hade jag även kunna lägga till ord, exempelvis “ajaj jätte farligt”

Samarbete är något som oftast växer fram, nu pratar jag bara inte om ett samarbete som bygger på “gör du det här, får du det här” (även om det också ingår i stor utsträckning) utan en hund som får ovannämnda saker i sin tillvaro kommer vilja samarbeta och kommunicera med dig, det är när hunden ser dig som en resurs den kommer att själv vilja samarbeta med dig.
När du har bevisat ditt värde för hunden kommer du också få uppleva en skithäftig kommunikation. Det spelar ingen roll hur mycket du VILL vara en trygghet för din hund, hur mycket du VILL vara tydlig, hur mycket du VILL att hunden ska förstå dina konsekvenser eller hur mycket du VILL att hunden ska samarbeta med dig. Det här måste du visa för hunden i handling och kraft. Hunden kan inte ändra på sig själv för att förstå dig, men du kan ändra på ditt agerande och bättra på din kunskapsbank för att förstå hunden. Jag tror många hundar hade tagit upp och läst “handboken för missförstådda hundar & förvirrade hundägare” om dom hade kunnat, men nu är ju faktiskt inte ett val dom har.

Kommunikation handlar om att kommunicera med hunden dygnet runt, när du får en blick att du besvarar den. När hunden signalerar till dig att du är öppen för det.
Det här är något som är väldigt tydligt med Plätt som jag lägger ner väldigt mycket tid på i rena träningssituationer, det speglas ju då också självklart i vardagen. Om Hon ligger på andra sidan rummet och jag kommer in hälsar vi alltid tyst på varandra (det här gäller ju självklart alla mina hundar och inte bara Plätt), hon öppnar ögonen och ibland ler jag, då får jag ett litet svansvift och sen somnar hon om.

Hon kan komma ner för trappan i huset och fråga med en blick om hon är välkommen ner, jag kan då med ett ansiktsutryck svara henne genom att öppna upp ögonen och blinka till och le och sen fortsätta med det jag höll på med, då svansar hon in och lägger sig. Jag ger min hund starka intryck, och det underlättar även träningen det blir en win/win situation. Om Plätt står vid konan och tittar i fel riktning (när jag ska skicka till rutan) kan jag vinkla huvudet lite åt andra hållet och då vinklar hon om huvudet och då kan jag sen skicka. Eftersom jag är viktig för henne så blir hon nyfiken på det jag gör, jag kan då gå ut och ställa mig på en punkt eller peka på en plats och det finns ett värde för henne att undersöka eller ta sig till den plats jag visat.

Något jag också är jätte noga med är att om det inte finns plats för kommunikation med hunden så stängs hunden bort. Annars slutar det i att hunden gång på gång vill förmedla till dig och du inte finns tillgänglig. Det kanske är det som många upplever när man umgås med hunden i grupp med andra hundar och människor, är du lika tillgänglig för din hund när du går promenad med någon annan? Eller är du lika vaken att kommunicera med din hund när ni är bortbjudna på en tvåbens fest?Inte, då är det nog lika bra att hunden inte är med….

Kommuniaktion handlar för mig mycket om känslor, blickar, uttryck och öppnar man upp för kommunikation så kan man gå in och finlira väldigt mycket. Det underlättar i allt man gör med sin hund. Men om du inte är viktig och värd att kommunicera med kommer du aldrig kunna kommunicera på det här sättet. Det är du som banar väg för att dessa vägar ska öppnas.

Vad tycker du är en god och sund relation? Var jag jätte flummig nu eller förstod ni vad jag i ord försöker förmedla?