På finaldagen lottade jag sist, eller lottade och lottade, jag fick starta sist på grund av Plätts löp. Det gjorde ingenting, det var bara skönt! Då hade jag hela dagen på mig att förbereda mig mentalt, hinna titta på mina medtävlande och se Anna och Gryms program i lugn och ro. Vi smög in på morgonen när gruppmomenten var igång, dagen startade med sång och jordgubbstårta till frukost i vårt tält då Vidar fyllde år! Sockerkick kan jag lova!

Anna och Grym (våra träningskompisar) hade start nr 6 och det rullade på bra från start till start. Och dom klev ut och gjorde ett sånt där fint program Grym kan leverera, snabbt och cleant! En kanonbra runda! Bra där Grym (och Anna)! När man tränar med någon mycket och verkligen sätter sig in i den personens hund och träning blir det nästan som att tävla själv när den personen går in, man tänker alla förberedelser i huvudet, säger en del kommandon högt men tyst för sig själv, vet alla fällor, vet alla starka sidor  och ibland håller man andan. Dom gick upp i ledning efter sin runda och låg där nästan hela dagen. Det var en liten tår som kom när dom klev av planen och ledningen var ett faktum! Go Anna!

Sen njöt vi av dagen, och av alla dom SM jag besökt och tävlat på är det här faktiskt det trevligaste, bäst stämning, och arrangören hade lagt tid på rätt grejer. En jätte fin plan, med ett superbra staket, musik till alla tävlande som gick, en eminent och rolig speaker som höll allas intresse så fort han pratade, proffsiga TL och jämna domare, ja vad finns det att klaga på?

Vi två tillfällen under dagen var jag så jäkla stolt att tillhöra just lydnadsgänget i Sverige, vi första tillfället gick Diana Samuelsson med sin Zakk 10 år in på plan och gjorde en stabil runda med sån glädje, när programmet led mot sitt slut säger speaker att det här är Zakks sista runda någonsin, publiken tystnar först… sen ställer sig alla upp, applåderna går igång och ger Zakk och Diana stående ovationer, en lydnadslegend gick ur tiden, tackade för sig och alla som tränat och tävlat en hund som ger allt och levererar när det krävs kände igen sig, tårarna rann på alla i publiken, det var glädjetårar, och några sorgsna för att inte få se kung Zakk igen!

Tillfälle två går Vivi-Anne Pettersson in och drar av en fin metallapportering, TL kastar ut metallen utanför ringen framför hunden, hunden flyger efter ut ur ringen, disk var ett faktum. Alla vi medtävlande tar ett snabbt initiativ, ställer oss upp och börjar demonstrera mot diskningen, alla klappar i takt och skriker högt “vi vill se Vivi – Anne” om och om igen, överdomaren plockas in på plan och pratar med domarna, Vivi – Anne får fortsätta – tekniskt fel är domen, publiken jublar! och Den tidigare diskade Vivi – Anne får gå in och fortsätta, fy fan vad starkt jobbat, efter den besvikelsen att kunna leverera ett program mentalt. Strongt! Så ja, jag är sååå stolt över att tillhöra lydnadssporten! Vilka lydnadskompisar jag har! En fantastisk sport!

Dagen flöt på sen var det Plätts och min tur, vi hade ju också våra gruppmoment kvar, hon gjorde bättre gruppmoment på söndagen med mindre tramp i sitt i grupp i min återgång till henne, det är lite av vår akilles häl. Men hon satt näst intill stilla. Fina Pia Brygård hjälpte mig både lördag och söndag med prepp och uppvärmning, guld värt att ha en träningskompis på plats. Efter gruppmomenten var det dags på en gång, jag värmde henne lite för länge och hopp metall var först ut, jag min klantiga röv säger fel kommando “loss” istället för “tack” haha, ja det är ju inte så konstigt att hunden inte släpper då. Det är lite farligt att köra flera hundar med olika kommandon, och det var även lite nerver som spökade, men men det gör jag aldrig om… En kostsam läxa! Det drog ner rätt mycket, eftersom hon låg lågt i varv gjorde hon inte någon fantastisk inkallning med masa tryck, men efter inkallningen började hon gå som på räls i rätt modus! Jag kommer nog få tävla henne ett tag i lite lägre varv än vad jag är van vid och hon, annars glider vi nog snabbt tillbaka till det lite äldre och mer hysteriska framträdandena. Jag är så jäkla nöjd med årets insats, att hunden höll att mina nerver höll, att jag gjorde mina uppgifter, att vi var i bubblan på plan, ja det finns så mycket bra att säga om årets SM, nu är vi så laddade för ranking i Linköping! Nu är vi sugna igen! Nu är vi på rätt väg!

Tack alla fina kompisar för en fantastisk helg! Tårta, skratt, träning, tävling, skoj och god mat! En perfekt helg och jag tycker vi alla var kanonduktiga! Att träningskompisen Marion går ut och sätter på sitt första SM en kanonrunda och 18 plats med ett nollat moment är ju helt otroligt, dom som aldrig skulle tävla lydnad, och sen kommer nästa duktiga kompis och placerar sig som 2:a grattis Anna! Ni är fantastiska ni också! Ja och att jag och Plätt drar till och blir 8:a totalt på årets SM är ju inte fy skam det heller, det kändes verkligen som utdelning för all träning jag lagt ner och ett jätte värdefullt kvitto på att min träning är lagd på rätt sätt just nu! Hatten av Willblad, det här gjorde du bra! Jag berömmer sällan mig själv, men efter den här sensate tidens resa med Plätt gör jag faktiskt det och klappar mig själv på axeln! Tänk att det är 1 år till nästa SM… gud vad lång tid! Vi är ju så sugna på att få gå in en gång till!

Och till sist ett stort grattis till årets vinnare av Lydnads SM Carin med Lyxa! Väl förtjänat och väl tränat! You go!

Foto: samtliga foton är tagna av Camilla Jakobsson, tack för dom!